Carin Åblad Lundström, domkyrkokaplan för undervisning i Uppsala, vann måndagens nomineringsval till ny biskop i Skara. Kyrkans tidning kallar resultatet för litet överraskande. Det är ett värderande omdöme i en annars strikt saklig text, men kan tyckas oskyldigt. Fast frågan är om det inte under ytan ligger ett ”det var nog bara en slump”? Och sådana (underförstådda) omdömen tenderar lätt att bli sannspådda, bland alla som är känsliga för stämningar och signaler.
Carin Åblad Lundström är inte särskilt massmedialt känd på riksnivå, även om hon har förekommit i Kyrkans tidning vid ett par tillfällen. Kanske är det måttstocken på vem som överraskar eller inte? Däremot har hon bland annat varit kaplan för Skara stiftsgrupp i Uppsala under tio år, vilket innebär att alla stiftets Uppsalastudenter som har prästvigts under den perioden känner väl till henne. Därtill är hon uppvuxen i Skara stift och har arbetat där under första åren av sin prästgärning. Så känd är hon i den meningen och som jag uppfattar det också mycket uppskattad av många av dem hon har mött. Mot den bakgrunden tycker jag inte att resultatet är så överraskande egentligen. Många uppfattar henne som en stark och god kandidat och gör det förmodligen också på goda grunder, eftersom de känner henne. Vad som är överraskande för Kyrkans tidning är det därmed inte automatiskt för andra, som är mer insatta.
Och när jag ändå hänger upp mig på detaljer var det intressant med bilden på en handskriven lista med kandidater, som stiftskansliet spred på Twitter i samband med nomineringsvalet. Det enda som stod på lappen förutom namnen var deras respektive ålder. Problemet med en sådan sakupplysning är att då är det den och endast den variabeln som kommer i fokus: vem är i mest lagom ålder för att bli biskop? Vem som är disputerad eller inte, har ett fylligt CV eller inte hamnar automatiskt mer i periferin.
Enligt mina källor diskuterades också just Carin Åblad Lundströms ålder flitigt när olika grupper av präster och förtroendevalda försökte prata sig samman inför provvalet, eftersom det visade sig att hon var yngst av de nominerade. Är det en slump? Det tror jag inte. Vän av ordning kan förstås invända att Carin vann nomineringsvalet i alla fall, men det går å andra sidan alltid att argumentera för att hon kunde ha gjort det med ännu större siffror om inte om hade varit.
Nå. Nu ser vi fram emot den offentliga utfrågningen 28 februari, med förhoppning om att alla inblandade runt omkring tänker igenom också olika typer av signaler. De kan få nog så stor betydelse, om det vill sig väl eller illa.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar