torsdag 11 oktober 2018

Sju steg i kristen tro: Lukasevangliet kapitel 21-24

Lukasevangeliet kapitel 21–24          
• Har du mött några exempel på generositet bland fattiga människor? (21:1–4)
Nej? Ja? Berätta?

• Vad syftar Jesus på när han talar om ”templet”? (21:5–6)
Till det yttre förstås Jerusalems tempel. Du hittar kanske bilder på hur det bör ha sett ut någonstans på slutet i din bibel. Men Jesus använder bilden av templet för att beskriva sig själv och sin egen kommande död och uppståndelse. Det verkar dock inte omgivningen riktigt förstå just då. 

• Vad tänker du om martyrskap? Kan det finnas något positivt i det? Vad vet du om kristna martyrer i världen i dag? (21:7–24)
Vi läser, ser och hör om martyrer i nyhetsrapporteringen då och då. En del kallas martyrer när de är självmordsbombare, trots att de snarare är terrorister eller frihetskämpar, beroende på vem vi frågar. Men martyrer i Bibeln är aldrig ute efter att skada någon annan och tycks inte ha någon dödslängtan. De vägrar bara att böja sig under den världsliga makten när det krävs av dem att de ska lämna sin kristna tro. Är det dumdristigt eller beundransvärt? Det tycks åtminstone som att de många martyrerna bland de första kristna i Romarriket stärkte den unga kyrkan snarare än försvagade den. Deras mod inspirerade andra att vilja och våga stå för sin tro trots motståndet. Idag dödas fortfarande många kristna, framför allt i Mellanöstern och delar av Afrika för sin tros skull. 

• Vad är syftet med att lärjungarna ska försöka tyda tidens tecken? Har det någon betydelse för oss här och nu? (21:25–37)
De första kristna tycks ha varit övertygade om att Jesus (som här kallar sig själv Människosonen) skulle återkomma synligt till världen förhållandevis snart. För dem var det därför att vara uppmärksamma på allt som skulle kunna tyda på att så höll på att ske. Trots att det nu har gått snart 2 000 år har Jesus ännu inte visat sig på det sättet igen. Men att hålla sig beredd kan ändå ha en funktion också för oss. Det är ett sätt att säga att varje dag har betydelse för våra liv och att vi inte ska skjuta upp målet att försöka leva som Gud vill till en annan dag. 

• Hur skulle du vilja förklara det svek, som Judas utsätter Jesus för? (22:1–6, 47–53)
Lockar pengarna så mycket att han är beredd att offra Jesus för dem? Eller känner han sig besviken på Jesus, att Jesus inte var den sorts ledare som han hade hoppats på? Är han rent av ond eller bara förvirrad? 

• Vad hade du tänkt om du hade suttit med vid den sista måltiden? (22:7–23)
Rädsla? Stolthet? Spänning? Osäker inför vad som hände omkring dig?

• Hur ser du på över- och underordning respektive ödmjukhet i samhället och i dina relationer? (22:24–30)
Vem har makt i ditt liv? Har du möjlighet att förändra din position i relation till andra? Finns det situationer när du väljer att avstå från din rätt och din makt för någon annans skull och varför gör du i så fall det? 

• Varför förnekar Petrus att han skulle känna Jesus? Gjorde Jesus rätt eller fel som utsåg Petrus till lärjungarnas ledare (och i förlängningen den förste biskopen/påven i Rom)? (22:31–34, 54–62)
Av rädsla? Kanske är det hoppfullt också för oss att Jesus inte utvalde en till synes perfekt människa med en tro utav stål till ledare. Vi kan få Guds uppdrag som vi är, med både våra styrkor och svagheter. 

• Jesus har djup ångest inför det som väntar honom. Hur går det ihop med hans insikt i sitt uppdrag? (22:39–46)
I den här berättelsen är det kanske som tydligast att Jesus är helt och fullt människa och samtidigt Gud själv. Han har alltså full insikt i Guds vilja och kan samtidigt känna rädsla och ångest, som den människa han är. 

• Jesus ställs inför det judiska rådet, inför den romerske ståthållaren Pilatus och inför den judiska (lyd)kungen Herodes. Hur skulle du vilja beskriva de olika rättegångarna? (22:66–23:12)
För rådet tycks den avgörande frågan vara om Jesus har hädat, alltså kränkt Gud genom att till exempel sätta sig själv i Guds ställe. Pilatus vill veta om Jesus har brutit mot romersk lag genom att till exempel utse sig själv till kung, men finner inget sådant bevis mot honom. Herodes har till en början höga tankar om Jesus, men blir besviken när han inte får några svar från honom och skickar därför tillbaka honom till Herodes. Rådet vill alltså ha en dom mot Jesus, medan varken Pilatus och Herodes vill ta på sig något ansvar för en sådan dom. 

• Brottslingen Barabbas (ordagrant ”Faderns son”) och Jesus döms. Vad ser du för möjlig symbolik i det? Läs gärna Pär Lagerkvists roman Barabbas om denna händelse. (23:13–25)
Barabbas kan symbolisera alla oss människor, som Guds barn. Jesus tar på sig Barabbas straff, trots att han egentligen är oskyldig till allt ont på samma sätt som Jesus sägs göra det för oss alla. 

• Vad vet du om korsfästelsen som avrättningsmetod? Hur kommer det sig att kyrkan har använt korset som sin främsta symbol? Känner du till fler symboler för kyrkan och den kristna tron? På vilka sätt kompletterar de bilden av korset? (23:26–49)
Korsfästelse användes som avrättningsmetod under antiken, bland annat av romarna, för slavar och samhällets lägsta skikt bland annat vid uppror. Den dömde spikades naken fast vid ett kors för att hånas av omgivningen och långsamt plågas till döds. Det tog därför lång tid innan kyrkan började använda korset som symbol, men efterhand fördjupades medvetenheten om att det var just där på korset som Gud visade sin kärlek till oss människor som tydligast. I de flesta kyrkor idag finns en mängd andra symboler också, som duva eller eld (Helig Ande), triangel (Gud som treenig), skepp (kyrkan), ankare (hopp), lamm (Jesus som Guds offrade lamm) och många fler. 

• Varför var det så viktigt att få Jesus begravd innan sabbaten? (23:50–54)
Enligt judisk tradition ska en avliden människa begravas inom ett dygn, vilket förmodligen hör samman med att en kropp inte kan förvaras särskilt länge i värmen i Israel/Palestina. I judisk tro är dessutom sabbaten starkt förknippad med vila och därför blev det brådskande att få Jesus begravd innan sabbaten hann börja. 

• Lukas berättar att det är en grupp kvinnor, som är de första som kommer till graven, men de blir inte trodda av lärjungarna – varför inte? Varför har lärjungarna suttit inlåsta? (23:55–24:12)
Kvinnor ansågs i dåtiden inte vara trovärdiga vittnen och kunde därför inte användas exempelvis vid en rättegång. Sedan kan vi gissa att lärjungarna fortfarande befanns sig i ett chocktillstånd efter korsfästelsen och begravningen och därför också hade svårt att ta till sig kvinnornas påståenden, trots att Jesus tycks ha försökt förbereda dem på sin egen död och uppståndelse. Den situationen bidrog nog också till att de låste in sig, liksom att de förmodligen var rädda för vad människor i omgivningen skulle kunna utsätta dem för nu när till och med Jesus hade blivit avrättad. 

• Varför dröjer Jesus med att berätta för lärjungarna vem han är? (24:13–35)
Kanske vill han ge dem möjlighet att själva berätta om sina upplevelser innan de kunde lämna sorgen och chocken bakom sig och förstå att han trots allt inte hade lämnat dem.  Det finns också en tydlig koppling mellan att de förstår vem han är när han bryter brödet och när vi idag firar nattvarden, som på motsvarande sätt ska visa att Jesus är närvarande här och nu. 

• Jesus säger att lärjungarna ska bli rustade med kraft från höjden. Vilken kommande händelse syftar han på då (se Apg 2:1-47)?
När Jesus inte längre är synlig på jorden öppnar det vägen för att Gud istället är närvarande genom Helig Ande i människor. Det sker för första gången i Jerusalem på pingstdagen, det vill säga femtio dagar efter påsk. Därefter börjar lärjungarna och andra kristna att sprida sig ut till andra länder för att berätta om sin tro på Jesus. 

• Lukasevangeliet slutar här, men fortsätter i en annan bibelbok. Vilken? Titta gärna på den översiktligt för att få ett vidare sammanhang i berättelsen. (24:36–53)
Svaret fanns redan i förra frågan, det vill säga Apostlagärningarna. 

torsdag 4 oktober 2018

Sju steg i kristen tro: Lukasevangliet kapitel 17-20


• Hur kan man förleda andra människor och varför tror du att Jesus tycker att det är så allvarligt? (17:1–3a)
Genom att luras, ljuga, bedra, förfalska och därmed inte ge människor tillgång till den sanning som kan befria dem? Kanske syftar Jesus här i synnerhet på sitt eget befriande budskap.

• I vilka situationer tycker du att det svårt att förlåta någon annan? (17:3b–4)
När du har blivit riktigt sårad, sviken, bedragen? När den som har gjort fel mot dig inte tycks ångra sig alls? När du tröttnar på att förlåta om och om igen?

• Varför ber lärjungarna om större tro just i den här situationen, sett till sammanhanget, och varför tar Jesus just ett mullbärsträd som exempel? (17:5–6)
Kanske för att sammanhanget handlar om svårigheter, lögner och det svåra i att kunna förlåtelse. Att be om tro kan här vara liktydigt med att be om styrka i sin tro, för att få hjälp med att leva som Jesus vill. Ett mullbärsträd har särskilt djupa rötter, vilket gör symboliken extra tydlig.

• Varför säger Jesus att lärjungarna bör uppfatta sig själva som ”odugliga tjänare”? (17:7–10)
Förmodligen är det ett något bryskt sätt att säga att vi har ett ansvar och ett uppdrag som människor och att det borde vara så självklart att vi inte går omkring och söker bekräftelse för att vi gör det vi ska. Det kan i så fall tyckas vara opedagogiskt eller otrevligt av Jesus, inte minst i valet av ordet ”odugliga”. Men kanske är det så att den som lyckas finna glädje och mening i själva arbetet snarare än i den eventuella bekräftelsen lättare finner mättnad i sin själ.

• Varför är det bara en av de tio botade spetälska (alltså leprasjuka), som återvänder till Jesus? (17:11–19)
Kanske för att de andra, precis som vi, gärna vänder oss till Gud när livet är svårt, men lätt glömmer bort att göra det när vi har anledning att tacka för det goda i livet.

• Hur skulle du vilja beskriva Guds rike, när du har läst det här avsnittet? (17:20–37)
Osynligt närvarande? Inom oss? Kräver vaksamhet? Kräver hängivenhet?

• Vad säger liknelsen om hur Gud är? (18:1–8)
Rättvis? Kärleksfull?

• Vilken är den grundläggande skillnaden mellan fariséns och tullindrivarens förhållningssätt till sig själva, Gud och sin omgivning? Varför har Jesus valt just en farisé och en tullindrivare som exempel? (18:9–14)
Farisén tycks framför allt få kraft ur sin egen förträfflighet, medan tullindrivaren är ödmjuk och istället söker den hos Gud. Jesus vänder här på perspektiven genom att utmåla en person med låg religiös och social status som ett föredöme framför någon med hög status.

• Hur påverkar det här avsnittet synen på dopet? (18:15–17)
Texten läses varje gång ett barn döps i Svenska kyrkan, som ett sätt att understryka att barn också hör till Guds rike och därmed också bör få döpas.

• Vad är svårigheten med rikedom i förhållande till kristen tro? (18:18–30)
Kanske för att rika människor har svårare att se allas vårt av Gud och Guds hjälp? Att det är lättare att bygga sin trygghet på det egna än på Gud? Att den som behåller mycket för sig själv har svårare att se samhörigheten med andra människor och delandets glädje?

• Varför har lärjungarna svårt att förstå när Jesus förutsäger sin död? (18:31–34)
Det är nog allmänmänskligt att värja sig mot det obehagliga, svåra och smärtsamma. Ibland lever vi i förnekelse när verkligheten blir för svår eller den inte stämmer med hur vi skulle önska att den såg ut. Så är det säkert med lärjungarna också.

• Vad menar Jesus med att den blinde mannens tro har hjälpt honom? (18:35–43)
Mannens tro har fått honom att vända sig till Jesus med sina problem och att våga tro och ta emot hans hjälp. Det finns en sårbarhet i den situationen, som skapar en gemenskap mellan de båda och det är också vad tron handlar om. Att våga komma som vi är.

• Vad är det som gör att Sackaios plötsligt vill betala tillbaka sina rikedomar? (19:1–10)
Som tullindrivare har han visserligen haft mycket pengar, men har varit föraktad av sina landsmän för att tjäna pengar med hjälp av fienden romarna och dessutom förmodligen stoppa extra mycket i egen ficka. Att Jesus besöker hans hem är därför chockerande för samtidens människor och därmed också en så stor glädje för Sackaios att det väcker hans längtan efter att få ge något tillbaka. När han blir accepterad som människa tycks han också vara beredd att förändra sig och sitt liv.

• Hur förvaltar du ditt ”pund”, alltså dina egenskaper och tillgångar, på det sätt som Gud vill? (19:11–27)
Får andra glädje av dina talanger? Gömmer du dina förmågor för att du inte vet om du vågar eller vill använda dem? Vem tror du att Gud vill att du ska vara?

• Vilken sorts förväntningar har människor på Jesus när han rider in i Jerusalem? (19:28–40)
Jesus rider in på en åsna, precis som kung David gjorde en gång i tiden. Det är en signal om att Jesus kan vara den Messias, den utlovade nya kung som Gud i profetior i Gamla testamentet har lovat att sända för att befria sitt folk. Vi kan anta att de flesta av dem i så fall väntar sig en vanlig jordisk kung, som tar vapen i hand när så behövs. I ett ockuperat land som dåtidens Israel blev den symboliken i så fall förmodligen väldigt stark.

• Varför gråter Jesus över Jerusalem? (19:41–44)
Av kärlek till staden och dess människor? För Jerusalem som symbol för folket och dess relation till Gud. För de svårigheter som han vet kommer att drabba staden och folket?

• Hur reagerar du när du läser om att Jesus är förhållandevis våldsam? Hur kan man förstå anledningen till att han agerar som han gör? (19:45–48)
Blir du förvånad? Tveksam? Kritisk? Känner förståelse? Läs sidorna 81-82 i Sju steg i kristen tro.

• På vilka sätt visar Jesus att han är den han är, alltså Guds son eller Gud själv? Fundera över vilka exempel du har läst hittills i Lukasevangeliet. (20:1–8)
Underverk? Undervisning?

• Lukas skriver att de skriftlärda och översteprästerna hade velat gripa Jesus med en gång. Varför upplever de Jesus som ett så stort hot? (20:9–19)
Har han blivit för populär och därmed hamnat i det centrum där de själva vill stå? Riskerar de att förlora sin makt? Blir de arga eller rädda för att han ifrågasätter delar av de fasta strukturerna i samhället? Är det farligt med någon som förlåter och därmed befriar människor?

• I den inledande skapelseberättelsen i Första Moseboken står det att människan är skapad till Guds avbild (1 Mos 1:27. På vilket sätt kan det hjälpa dig att förstå den här händelsen? (20:20–26)
Jesus klarar sig ur en besvärlig fälla som hans motståndare försöker sätta honom i. Oavsett hur han svarar tycks han få någon emot sig – romarna eller det egna folket och i båda fallen kan det vara mycket farligt. Om människan är Guds avbild är det ett tecken på att hon hör samman med Gud. På myntet finns kejsarens bild och kan det sägas tillhöra kejsaren.

• Hur tänker du dig uppståndelsen? Kan du sätta ord på vilken sorts tillvaro det innebär? (20:27–40)
(här avstår jag från förslag!)

Sju steg i kristen tro: Lukasevangliet kapitel 13-16


• Jesus bemöter resonemanget om att syndare straffas hårdare än andra med att alla människor är lika stora syndare. Hur ser du på det? (13:1–5)
Vad är mest rättvist? Hur fungerar det mellan oss människor och i vårt samhälle? Kanske är grundfrågan en helt annan för Gud än för oss människor – att viljan eller oviljan till fullständig gemenskap med Gud är en mycket viktigare fråga än enskilda handlingar?

• Vad säger liknelsen om Gud och om människan? (13:6–9)
Kanske kan liknelsen beskrivas som en inre dialog hos Gud, ungefär som när vi resonerar med oss själva om svåra problem. Mannen som äger vingården (Fadern) ställer krav på att fikonträdet (människan) ska ge frukt (leva ett kärleksfullt liv) och ser att det inte går bra. Trädgårdsmästaren (Sonen/Jesus) vädjar då om tid och tålamod för att rädda fikonträdet och får det. Budskapet blir då alltså att Gud i sin kärlek har tålamod med människans misslyckanden.

• Jesus uppmanar sina åhörare att reflektera över reglernas syfte snarare än blind åtlydnad av dem. I vilken typ av situationer ser du att vi har liknande problem i dag? (13:10–17 och 14:1–6)
Fundamentalism? Juridik? Fördomar? 

• Vad tänker du är litenheten i Guds rike, som här uttrycks som senapskornet respektive surdegen? Vad är det alltså som kan växa och bli stort? (13:18–21)
Att tron i grund och botten kan tyckas alltför enkel om något ska kunna förändras på riktigt? Eller att Jesus och de tolv omkring honom var så få och världen är så stor? Att en enda människas ord och liv ska kunna vara levande över hela världen tvåtusen år senare?

• Hur uppfattar du orden om att porten in i Guds rike är trång? (13:22–30)
Att Gud vill göra det svårt för oss? Att vi själva gör det svårt för oss att närma oss Gud? Att det är viktigt att söka Gud? 

• Hur ser du på bilden av Gud som en höna, som samlar sina kycklingar under vingarna. Vilken känd psalm uttrycker den bilden? (13:34)
Lite dum? Vacker? Trygg? Kvinnlig? Psalmen är Bred dina vida vingar (nr 190 i Den svenska psalmboken), som Lina Sandell skrev med just den här bibeltexten i åtanke. Hon skrev även liknande texter som Modersvingen, med samma symbolik, men i mitten av 1800-talet ansågs det fortfarande som alltför utmanande att beskriva Gud i kvinnliga termer. 

• Hur ser du på din egen ödmjukhet? (14:7–14)
Vad betyder ordet ödmjuk för dig? Vill du vara ödmjuk? Är det ett eftersträvansvärt ideal? Är det lätt att ödmjuka människor blir trampade på av andra?  

• Jesus menar att Guds rike förutsätter målmedvetenhet och engagemang. Vad kan du tänka dig att försöka ändra på i ditt eget liv? (14:15–35)
Avstå från något? Ge mer av dig själv till någon eller något? Ägna mer tid åt bön och gudstjänst? Försöka se på andra människor med mer kärlek? 

• Jesus ger tre berättelser eller bilder för att beskriva rörelsen mellan att vara förlorad och återfunnen. På vilket sätt kan du själv känna igen dig i dem? (15:1–32)
Har du känt dig förlorad i något sammanhang? Vad behöver du mest hjälp med i ditt liv? Välkomnar du andra människor när de ber om hjälp med sina liv? Stämmer berättelsernas beskrivningar med hur du uppfattar vem Gud är och vad Gud vill?

• Liknelsen är till synes märklig. Vad tror du är huvudpoängen med den? (16:1–18)
Förvaltaren beter sig ganska märkligt och därför är det nog viktigt att försöka bortse från liknelsens handling och istället koncentrera sig på det budskap som den mynnar ut i: vi kan inte tjäna både Gud och Mammon (det vill säga begäret efter rikedom), utan måste välja den ena eller den andra.

• Även den här berättelsen kan tyckas märklig eller åtminstone svår att ta till sig. Vad skulle du säga att poängen är med den? (16:19–31)
Förmodligen riktar Jesus sig framför allt till människorna i den judiska samtiden. Han menar att de borde förstå och ta till sig hans budskap, de som redan kan Gamla testamentets skrifter så väl. Ändå tycks många av dem leva utan hänsyn till fattiga och sjuka, det vill säga tvärtemot vad Gud vill. Liknelsen kan tänkas mynna ut i frågan om Gud ska bry sig om dem när de inte bryr sig om andra?

Sju steg i kristen tro: Lukasevangliet kapitel 9-12

• Lärjungarna skickas ut på uppdrag. Hur tror du att deras upplevelse ser ut inför och under detta uppdrag? (9:1–6 och 10:1–20)
Är de rädda eller känner de sig väl förberedda och modiga? Hur känns det att nästan inte ta något alls med sig? 

• Vem är Elia och varför påstår en del människor att han har kommit tillbaka? Varför har Herodes låtit halshugga Johannes Döparen? (9:7–9)
Elia var en profet, som det berättas om i Första och Andra Kungaboken i Gamla testamentet. När han dog fördes han upp till himlen på i en brinnande vagn och i judisk tro finns det en föreställning om att Elia en dag ska komma tillbaka. Därför står det alltid ett extra vinglas framdukat till honom vid det judiska påskfirandet. När Johannes Döparen kommer uppfattar en del människor honom som Elia som kommer tillbaka. Kung Herodes låter halshugga Johannes för att Johannes har kritiserat honom offentligt för att han har sin svägerska som älskarinna och det gör sannolikt Herodes impopulär bland folket. 

• Vad delar du själv med dig av till andra? (9:10–17)
Tid? Pengar? Omtanke? Kärlek? Saker? Kläder? 

• Varför är det hemlighetsfullt kring vem Jesus är? Vad skulle du själv svara på frågan? (9:18–22)
Kommer reaktionerna att bli för starka, såväl positiva som negativa, om han just då avslöjar det? 

• Vad kan det innebära att varje dag ta på sig sitt kors och följa Jesus? (9:23–27)
Handlar det om att ta på sig ett uppdrag, en börda, något svårt för andra skull?

• Varför vill Petrus, Jakob och Johannes bygga hyddor? (9:28–36)
Vill de stanna mitt i den härliga upplevelsen hellre än att återvända till vardagen igen? Eller är det i första hand en påminnelse om den judiska lövhyddohögtiden (sukkot), som påminnelse om när folket sov under bar himmel i öknen, efter befrielsen från slaveriet i öknen? Har en ny befrielse kommit nu?

• Vad är mänsklig storhet för dig? (9:46–48)
Styrka? Mod? Målmedvetenhet? Självutgivande? Vishet? Ödmjukhet?

• Vad tycker du om de förväntningar, som Jesus ställer på sina följare? (9:57–62)
Orimliga? Hjärtlösa? Hängivna? Omöjliga? 

• Vad tänker du om Sonens relation till Fadern? Hur påverkar det synen på Treenigheten? (10:21–24)
Det komplicerar bilden att Jesus beskrivs som både Gud och människa i Nya testamentets böcker. I den här texten är det särskilt tydligt, eftersom Jesus på samma gång beskriver Sonen (alltså sig själv) som jämställd med Fadern genom att de båda har full kunskap om vem den andra är och samtidigt som är underordnad Fadern, vilket troligtvis syftar på den mänskliga sidan av honom. 

• Varför väljer Jesus just en samarier som förebild i berättelsen? (10:25–37)
Samarierna är ett grannfolk till judarna med en religiös tro som skiljer sig något från judarnas. Därför ville åtminstone dåtidens judar helst ha så lite som möjligt med samarierna att göra. När Jesus gör en samarier till hjälte i sin berättelse är det därmed en provokation, som både förstärker berättelsens budskap och vidgar perspektivet på andra människor. 

• Vad tycker du det som Jesus säger till Marta respektive Maria? (10:38–42)
Orättvist? Klokt? 

• Vad lär du dig om bön, utifrån det som Jesus säger? (11:1–13)
Vad en bön kan eller bör innehålla? Att våga tjata på Gud eller åtminstone vara uthållig i sin bön? Att Gud förstår vad vi behöver och vill ge oss det?

• Vad menar Jesus med ”Jona-tecknet”? (11:29–32)
Jesus liknar sig själv vid profeten Jona (se Jonas bok i Gamla testamentet). Han predikar att människor behöver förändra sina liv, men försvinner också i tre dagar innan han återförs till livet. I Jonas fall handlar det om att han slukas av en stor fisk, medan det i Jesu fall handlar om döden och återuppståndelsen. 

• Hur ser ljuset ut, som kommer in i ditt liv? (11:33–36)
Kärlek från andra? Kunskap som hjälper dig förstå dig själv och andra bättre? 

• Hur skulle du vilja beskriva konflikten mellan Jesus och fariseerna och de laglärda, alltså den dåtida religiösa eliten? (11:37)
Maktkamp? Oförståelse? Ovilja? 

• Nu samlas människor i tusental. Vad tror du att det är det som lockar dem till Jesus? (12:1)
Spänning? Längtan? Hopp? Befrielse? Underhållning? Vilja att förstå sig själva och livet? Läkedom?

• Känner du dig bekväm med att stå för en kristen tro inför andra? Varför/varför inte? (12:8–12)
Ja? Nej? Pinsamt? Vet inte om jag tror, hur jag tror, på vad eller vem jag tror? Tycker att det är en privatsak?

• Vilka är dina ”skatter på jorden”? (12:13–21)
Bil? Bostad? Prylar? Kläder? Vänskap? Resande? Bekräftelse?  

• Hur når man en högre grad av bekymmerslöshet? Tycker du att det är eftersträvansvärt eller inte? (12:22–34)
Öva i att bli mindre materiellt beroende? Söka andra mål än rikedom och mänsklig trygghet? Våga släppa taget om det som är viktigt för oss och överlåta till Gud att ta hand om det? 

• Vad betyder beredskap inför Kristus för dig? (12:35–48)
Att låta den egna tron påverka livet här och nu istället för att skjuta upp frågorna om egen förändring? Att se varje dag som en viktig dag i det egna livet, en dag när jag har ansvar och möjligheter att ta vara på? 

• Vad tänker du om tidens slut? Tror du att det kommer ett sådant och i så fall varför? (12:49–59)
Klimatångest eller framtidshopp? Kommer människan att förgöra sig själv och kanske också världen? Eller kommer Gud att sätta en slutpunkt?

Sju steg i kristen tro: Lukasevangliet kapitel 5-8

• Hur skulle du beskriva Petrus och Matteus upplevelser av deras första respektive möten med Jesus (5:1–11 respektive 5:27–32)?
(Simon) Petrus: trötthet, irritation, skam, rädsla, upprättelse? Matteus (Levi): äntligen, enkelt, glädje, upprättelse?

• Varför är det så provocerande för omgivningen att Jesus säger att han kan förlåta synder och att han låter sina lärjungar plocka ax respektive att han själv botar en man på sabbaten (5:17–26, 6:1–5 respektive 6:6–11)?
De skriftlärda och fariseerna (den tidens religiösa och politiska elit) ger själva svaret: att bara Gud kan förlåta synder och eftersom Jesus inte är Gud i deras ögon begår han ett allvarligt brott (vers 21). Sabbaten (vilodagen) påbjuds i ett av de tio budorden och den är därför något mycket centralt i judisk tro, som uttryck för troheten mot Gud. Alltså tycks Jesus också den här gången medvetet och tydligt bryta mot Guds vilja.

• Försök ta reda på varför Jesus väljer ut just tolv lärjungar, om du inte redan vet det.
I Bibeln används ofta siffror i symbolisk mening. Tre betyder till exempel ofta något heligt eller gudomligt. Fyra kan syfta på de fyra väderstrecken, det vill säga hela världen. Tre och fyra tillsammans blir sju och kan därför symbolisera hela tillvaron. Tre gångerfyra blir tolv och även det talet kan därmed symbolisera helheten. I det judiska folkets historia är bland annat de tre patriarkerna Abraham, Isak och Jakob centralgestalter. Jakob (som senare kallades Israel) hade tolv söner tillsammans med sina hustrur Rakel och Lea. De tolv sönerna blev i sin tur upphov till varsin stam inom det judiska folket. Under historiens gång kom dock tio av de tolv stammarna att föras bort som fångar till Assyrien (i nuvarande norra Irak), för att aldrig återvända igen. När Jesus samlar tolv lärjungar kan det därför tolkas symboliskt som en vilja att samla det judiska folket igen, men också världen som helhet. 

• ”Saligprisningarna” finns i både Lukasevangeliet 6:20–26 och Matteusevangeliet 5:1–12. Vilka skillnader finns mellan de båda versionerna och vad tänker du om det?
Hos Lukas finns det ett socialt, mer jordiskt fokus. Där talar Jesus till exempel om de fattiga, medan han hos Matteus talar om ”de fattiga i anden”, det vill säga med ett mer andligt eller himmelskt perspektiv. Den här skillnaden mellan Lukas och Matteus märks också genomgående i respektive evangelium. Beror det på att de har redigerat Jesus, kommer ihåg olika eller att Jesus helt enkelt har uttryckt sig på ett liknande, men inte identiskt sätt vid olika tillfällen och att Matteus och Lukas därför har valt de citat som de tycker passar bäst in i den berättelse de vill återge? Det vet vi inte med säkerhet. Ordet salig betyder ungefär ”himmelskt lycklig” eller att vara en av de som tillhör den himmelska gemenskapen.

• Jesus uppmanar sina åhörare att älska sina fiender och att inte döma (6:27–42). Vad tänker du om det, när du ser på ditt eget sätt att förhålla dig till andra människor?
Dömer du någon och i så fall när och för vad? Vad tror du i så fall att det beror på? Handlar det om något som du har svårt för att acceptera hos dig själv också? Hur känns det att döma andra? Är det svårt att låta bli att göra det och vad kan det i så fall bero på?

• Varför berömmer Jesus den romerska officeren för hans starka tro (7:1–10)?
Israel var vid den här tidpunkten en del av Romarriket, det vill säga ett ockuperat land. Att en romersk soldat söker upp Jesus sågs därför knappast med blida ögon av den judiska omgivningen, men knappast av romarna heller. Det måste ha krävts mycket av soldaten för att be en jude om hjälp och att dessutom göra det så förbehållslöst som han gör. Hans tillit till Jesus tycks därför vara större något Jesus dittills har mött.

• Vad ser du för likheter och skillnader mellan Johannes döparen och Jesus (7:18–35)
Båda har lärjungar (följare) och båda uppfattas som profeter, som ibland är mycket stränga mot sina åhörare. Men Johannes är enligt Jesus ändå bara en budbärare om Jesus.

• Vad tänker du om att kvinnan smörjer fötterna på Jesus med balsam (en välluktande, mycket dyrbar olja) (7:36–50)?
Slösaktig? Desperat? Kärleksfull? Modig? Tacksam? Har stark tro/tillit till Jesus?

• Hur vill du beskriva dig själv när du läser liknelserna om sådden och om lampan (8:4–18)?
Hur tar du emot budskapet från Jesus: som det som hamnar på vägkanten, på berghällen, bland tistlarna eller i den goda jorden? Hur sprider du det ljus som du kanske tycker att du har fått genom tron?

• Vad tänker du om berättelsen om den besatte och svinhjorden (8:26–39)? Hur upplever den befriade mannen respektive människorna omkring honom det som händer?
Dramatiskt? Skrämmande? Befriande? Tacksamt?

• Vid två tillfällen berättar Lukas att Jesus upplever att det går ut kraft från honom när människor rör vid honom (6:19 och 8:46). Vad tänker du om det?
Känns det som magi? Eller snarare som att Jesus också är människa och därmed påverkas av den han själv och andra gör i relation till honom?

tisdag 2 oktober 2018

Sju steg i kristen tro: Lukasevangliet kapitel 1-4

Till varje kapitel i min bok Sju steg i kristen tro (utom det första) hör läsning av fyra kapitel ur Lukasevangeliet. Stödfrågorna finns med i boken och här finns förslag på svar till dem: 

• Varför skriver Lukas sitt evangelium? (1:1–4)
För att försöka övertyga den bildade greken eller romaren Theofilos om att berättelsen om Jesus är tillförlitlig och sann. 

• Både Sakarias och Maria möter änglar, som säger ”var inte rädd”. Varför säger änglarna så, tror du? (1:13 respektive 1:30)
Förmodligen är ett möte med en ängel så annorlunda att de orden krävs för att mottagaren ska våga lyssna till det egentliga budskapet.

• Hur tror du att du skulle du ha reagerat om du var i Marias situation? (1:16–38)
Rädd? Stolt? Skeptisk? 

• Vilken del av berättelsen om Jesu födelse (”Julevangeliet”) tycker du är viktigast? (2:1–20)
Själva födelsen? Att den sker under enkla, fattiga omständigheter? Änglarnas budskap om fred? Att de enkla herdarna får vara de första ögonvittnena? Maria som tar budskapet till sitt hjärta och begrundar det? 

• Vad tror du att Symeon och Hannas möte med den nyfödde Jesus betyder för dem? (2:22–38)
Frid inför döden? En påminnelse om att Gud håller sina löften? Hopp om en framtid för det egna folket? 

• Vad tycker du om det sätt som den tolvårige Jesus agerar på i templet i Jerusalem? (2:41–52)
Borde han ha tänkt mer på sina föräldrars oro? Varför tycks han känna sig så hemma där? 

• Evangelieförfattarna berättar inte mer om Jesu barndom än händelserna när han föds och händelsen i templet när han är tolv år. Hur tror du att hans uppväxt såg ut i övrigt?
Busade han? Slogs han? Var han klokare än andra barn? Hur reagerade andra på hans sätt att vara? Behandlade hans föräldrar honom annorlunda jämfört med hans yngre syskon? 

• Vad skulle Johannes döparen säga att du behöver ändra på i ditt liv? (3:1–20)
Vilken sorts frukt bär ditt liv? Känner du dig bekväm i att inte vara en sämre människa än någon annan? Är du tillräckligt generös eller rättvis mot andra och dig själv? Skapar du trygghet hos människor omkring dig?

• Varför valde Jesus att bli döpt, tror du? (3:21–22)
I motsvarande berättelse i Matteusevangeliet (3:14-15) protesterar Johannes mot att Jesus vill bli döpt, men Jesus svarar då att de ska uppfylla allt som hör till rättfärdigheten. Orden kan tolkas som att han vill visa att han går in i allt det mänskliga och att han tar på sig den mänskliga synden utan att själv vara skyldig till den. Jesu dop brukar uppfattas som inledningen på hans offentliga tid i livet. 

• Kan du lista ut någon eller några anledningar till att Jesu släkttavla räknas upp? (3:23–38)
En anledning är säkert att Lukas vill göra sin berättelse mer trovärdig, i enlighet med inledningen till evangeliet. Den bygger på Josefs släkt, trots att författaren redan tidigare har hävdat att Josef bara är styvpappa till Jesus. Uppräkningen går ända tillbaka till Adam och Gud, vilket kan tolkas som ett sätt att understryka att Jesus är lika mycket människa som någon av oss andra och därmed en del av hela mänskligheten. 

Som jämförelse är släkttavlan i Matteusevangeliet annorlunda. Den första personen i Matteus uppräkning är Abraham och poängen med det är att visa att Jesus är en äkta jude, eftersom Matteus skriver sitt evangelium för judiska läsare. För Matteus är det dessutom viktigt att visa att Jesus tillhör kung Davids släkt och därmed kan vara Messias, den nya kung som utlovas i profetior i några av Gamla testamentets böcker. Det kan därför förklara varför Matteus följer en annan linje i släktträdet än Lukas. Tvärtemot dåtida sed är också tre kvinnor infogade i släktträdet: Tamar, Rahab och Rut. Alla tre hade med dåtidens mått mätt dessutom tvivelaktigt rykte, trots att de hade avgörande betydelser i den judiska historien. Kanske är Matteus poäng här att det därmed också kan gälla Jesu mor Maria, som människor på ett liknande sätt ifrågasatte eftersom hon fick barn utan att först vara gift. 

• Jesus frestas av djävulen. I vilka situationer frestas du att göra något som du egentligen inte vill eller som du tänker är moraliskt eller etiskt fel? (4:1–13)
När det finns pengar att tjäna eller spara? När du är rädd för att vara ärlig? När du känner dig för bekväm för att göra det som du egentligen tror eller vet är rätt? 

• Jämför hur Jesus blir bemött i Nasarets och Kafarnaums synagogor och fundera över skillnaderna. (4:16–37)
Nasaret är den stad där Jesus växte upp. Där verkar de ha svårt att han som en gång var en liten pojke mitt ibland dem nu ska ha blivit en stor profet. I Kafarnaum har de bara lärt känna honom som vuxen, vilket kanske gör det lättare att ta emot hans budskap.

• Det står att Simon (Petrus) hade en svärmor och därmed måste han ha varit gift. Vi vetdäremot inte om någon av de andra lärjungarna (elever, följare) var gifta. Kan det säga oss något om hur gamla de var och hur påverkar det i så fall vår bild av dem? (4:38)
I dåtidens samhälle gifte sig flickorna mycket unga, kanske omkring 14-15 år gamla. Pojkarna behövde först kunna visa att de kunde försörja en familj innan de fick gifta sig. Det kan dock betyda att lärjungarna var förhållandevis unga, vilket i så fall också kan förklara varför de ofta tycks ha svårt att förstå vad Jesus menar.

• Evangelieförfattarna berättar vid flera tillfällen att Jesus driver ut demoner ur människor. Vad tänker du om det? (4:40–41)
I delar av exempelvis dagens Afrika är tron på demoner (onda andar) fortfarande mycket levande, medan de flesta i vår del av världen söker andra förklaringar till psykisk ohälsa. Kanske är det så att Jesus möter människor i de föreställningar de har och först och främst fokuserar på att hjälpa, snarare än att försöka ge en annan förklaring. 

tisdag 1 maj 2018

Såhär har jag använt Sju steg i kristen tro

Sju steg i kristen tro är ingen metodbok, men bygger på mitt eget arbete med samtalsgrupper om kristen tro i Uppsala domkyrkoförsamling. Därför vill jag berätta hur jag själv har använt den, som en hjälp på vägen för den som vill arbeta på ett liknande sätt.  

Metoder som Alphakurser och vuxenkatekumenatet är ambitiösa och tycks fungera väl, men de kräver också en relativt stor organisation. Min bok Sju steg i kristen trofungerar såväl för en enskild läsare, som i en större samtalsgrupp.  Den är också skalbar, vilket kan vara en fördel eftersom människor är olika och har olika förmåga ta till sig en större mängd text. Det betyder att det kanske räcker för någon att läsa de sju tematiska kapitlen, medan andra gör övningarna och läser kapitlen ur Lukasevangeliet också. 

Sedan några år tillbaka bjuder vi in till en samtalsgrupp i början av varje höst och deltagarna träffas sedan en gång i månaden fram till påsk. Till varje gång läser deltagarna ett kapitel i boken, inklusive de fyra kapitlen i Lukasevangeliet. Vi äter också en smörgås och dricker kaffe eller te när vi ses, som ett sätt att ge både nya krafter efter arbetsdagen och skapa trevlig stämning. 

Vid första tillfället brukar jag låta alla presentera sig med namn och säga något om vad de hoppas att träffarna ska ge dem. De får också säga exempelvis vad de har för favoritmusik. Däremot inte något om yrke eller familjeförhållanden, för att undvika att skapa förutfattade meningar om varandra eller statusskillnader. Jag brukar också sätta ramar för samtalet. Dels att det är viktigt att samtalets innehåll får stanna inom gruppen, för att alla ska känna sig trygga med att kunna dela sådant som är personligt. Dels att deltagarna ska försöka ge varandra lika mycket utrymme i samtalet. 

Träffarna är en och en halv timme långa och bygger i huvudsak på deltagarnas egna frågor och reflektioner efter att ha läst den aktuella delen i boken. Som samtalsledare kan det dock vara bra att ha en del stödfrågor i beredskap för att hjälpa igång samtalet eller för att underlätta för deltagare som tvekar inför att säga något överhuvudtaget. Det brukar till exempel vara bra att ha en inledande runda med en gemensam fråga som alla inbjuds att kommentera, så har alla fått göra sin egen röst hörd och då blir det automatiskt enklare att säga något ytterligare. Om så behövs kan dock samtalsledaren behöva ställa någon fråga direkt till någon för att hjälpa honom eller henne att säga något, men då förstås på ett lyhört sätt, så att ingen känner sig pressad att komma på något att säga. 

Vid respektive tillfälle brukar jag börja i något så konkret som den övning som finns på slutet i varje kapitel, där deltagarna får berätta hur de tänkte kring den, om den var svår eller lätt och så vidare. Varje kapitel innehåller också reflektionsfrågor både i huvudtexten och direkt efter den, som det är lätt som samtalsledare att använda sig av. I bästa fall har deltagarna redan hunnit fundera vad de skulle vilja svara på dem och då går det lättare att också formulera det svaret inför varandra. 

Andakts- och gudstjänstliv är en del av det kristna tron och därför försöker jag uppmuntra deltagarna att prova sig fram i olika kyrkor för att hitta ett sammanhang där de kan känna sig hemma. Vid våra träffar erbjuder jag också en halvtimmes Bön med Frälsarkransen precis innan (se 101 idéer för arbete med Frälsarkransen, Verbum 2016), för den som så vill och hinner. 

Vi avslutar dessutom varje tillfälle med en enkel böneövning. Första gången tänder jag bara ett stearinljus, som vi sitter tysta kring under någon minut. Andra gången får deltagarna hålla ljuset en kort stund innan de skickar det vidare till nästa person under tystnad. Tredje gången gör vi på samma sätt, men då får deltagarna lägga till orden ”Tack för NN”, genom att nämna namnet på den som sitter närmast efter dem i turordningen. Fjärde eller femte gången lägger vi till ordet Gud i samma ritual, så att deltagarna säger ”Tack, Gud, för NN” och fortsätter sedan så de återstående träffarna. Förutom att vara en enkel övning i bön skapar denna enkla rit också en personlig närhet mellan deltagarna och det gynnar relationerna dem emellan och förtroendet i samtalet. 

Mot slutet av vår tid tillsammans får deltagarna dessutom möjlighet att medverka i Uppsala domkyrkas passionsandakter i stilla veckan. Vi läser texterna i passionshistorien i roller, vilket gör att många kan medverka med enstaka eller längre repliker. Det blir ett sätt att få ta plats i den gudstjänstfirande gemenskapen och markera sin egen tillhörighet till den. 

Till sist: att ha sista träffen till påsk har flera poänger. Dels är påsken ett naturligt tillfälle till dop och/eller konfirmation för de deltagare som vill det, eftersom det finns en sådan tradition från urkyrkans tid. Dels brukar det vara en lagom tid på året innan vår- och sommarkvällarna lockar till andra aktiviteter.