[Kulturkrönika i Budbäraren i april]
Den börjar inte riktigt bra.
Det enas vi om, jag och min kollega, när vi båda har läst Göran Rosenbergs
dokumentärroman Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz. Det är som om det
låser sig en smula, när han äntligen ska få ner flera år av tankeresande i bokform
och orden blir för stora för att bli riktigt hanterbara. Men när väl tröskeln
är passerad blir den personliga berättelsen om föräldrarna David och Halas väg
till och från koncentrationslägret desto mer berörande.
Det är särskilt en scen, som
har dröjt sig kvar i mitt minne. I det judiska ghettot i den polska staden Łódz
ställs ett ultimatum. De starka och arbetsföra får en chans att överleva, mot
att de frivilligt överlämnar de gamla, sjuka och sina barn för transport till
Auschwitz. Jag hajar till över det omöjliga i tanken. Inte kan väl föräldrar,
som jag själv, sätta sitt eget liv framför sina barns? Men det är just det de
gör.
Göran Rosenberg brottas
också med samma tanke i boken och för en dialog med olika tänkare om vad som
kan ha lett människor till något så förvridet. Själv frestas jag att använda
den kända bilden av grodan, som läggs i vatten i en kastrull. Om vattnet kokar
hoppar grodan genast ur. Om det är kallt eller ljummet stannar den kvar och
märker inte hur vattnet långsamt blir varmare, tills den slutligen dör.
Exemplet lär dessvärre inte vara sant, men icke desto mindre är bilden förstås talande.
Under Andra världskriget
gick den processen inte över en kristallnatt. Istället var det var ett
systematiskt förändrande av människors medvetande, steg för steg, vare sig de
kallades tyskar, polacker eller judar. Det från början otänkbara normaliserades
till att bli den till synes enda möjliga vägen framåt.
I Sverige 2013 är vi tack
och lov långt från ghettot i Łódz och koncentrationslägret i Auschwitz. Ändå
kan jag inte låta bli att fundera över den utveckling, som vi ser idag. Stora
delar av Europa är i ekonomisk kris och de högerpopulistiska partierna växer
sig starkare. Hemlöshet har kriminaliserats i Ungern och romer förföljs. Den
brittiske premiärministern David Cameron säger sig vilja stoppa det han kallar
för bidragsturism, inte minst från Bulgarien och Rumänien. I Stockholm har
polisen gjort identitetskontroller i tunnelbanan på mörkhyade människor. Två av
våra ministrar har också fällt kommentarer, som har uppfattats som direkt
rasistiska. En ursäkt i efterhand förändrar tyvärr inte faktum, när tanken väl
har fått vingar.
Jag undrar om det är samma
grundmönster, som vi möter här igen. Hur vi steg för steg förflyttar gränsen
för det acceptabla. Visst hajar vi till, men andra, tredje eller fjärde gången
börjar vi kanske vänja oss. Som grodan, åtminstone i sagans värld.
Jag är inte säker på att
Göran Rosenbergs bok var rätt kandidat att vinna Augustpriset, om vi bara ser
till dess litterära kvaliteter. Men utmärkelsen pekade på vårt behov av att
hitta motbilder, när starka krafter tycks vilja förvränga vår känsla för rätt
och fel, ont och gott, av vem som får lov att vara med och vem som inte får
det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.