Idag är det 90 år sedan poeten Dan Andersson omkom i rum 11 på hotell Hellman i Stockholm, efter att personalen hade rökt med cyanväte mot vägglössen. Jag vet inte om det är sant, men det har sagts mig att hans dikter idag är mer eller mindre obligatoriska vid begravningar i Gävle. Och det är nog betydligt fler än så, som låter sig beröras av hans ord, som så ofta har tydliga andliga stråk.Sedan en tid tillbaka har jag en pocket med Dan Anderssons samlade dikter liggande på sängbordet. Om jag inte är för trött på kvällen läser jag gärna några av dem, som en sorts aftonbön. För det passar de ofta bra som.
Därför är det också lite synd att han inte finns representerad i den svenska psalmboken. För precis som Sveriges mest älskade psalmförfattare Lina Sandell tycktes han ha en förmåga att fånga känslan i de stora livsfrågorna, på ett sätt som många känner igen sig i. Det behövs sådana psalmförfattare, också idag.
Enligt legenden återfanns följande dikt i Dan Anderssons portfölj på hotell Hellman, som något av ett omen:
God natt — god sömn jag önskar er,
ni alla vandringsmän.
Vi sluta sjunga och skiljas — vad mer
om aldrig vi träffas igen.
Jag har sagt något litet och fattigt av det
som brunnit hos mig och så snart brinner ner,
men den kärlek, där fanns, ej förgängelse vet —
god natt — god sömn åt er.
Tvivel och tro, rädsla och hopp. Det finns nog hos oss alla, tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.