Det går bra för Sverige nu. Exporten ökar, liksom investeringarna och hushållens konsumtion. Dessutom förbättras arbetsmarknadsläget stadigt. Och det finns det förstås anledning att vara tacksam för. Bättre ekonomi ger bättre möjligheter att skapa en god livskvalitet.
Ändå sägs det ju att pengar inte gör någon lycklig. Enligt World Values Survey menar dock ungefär 96 procent av oss svenskar att vi är ganska eller mycket lyckliga på det hela taget. Det kanske är svårt att tro för såväl oss själva som för omvärlden, som fått sin Sverige-bild genom Ingmar Bergmans filmer. Faktum är att det bara är norrmän och Nya Zeeländare som är något lyckligare än vi, om de själva får avgöra det.
Så långt verkar pengar faktiskt leda till lycka. Inte för att dessa tre länder är rikast i världen, men det är trots allt välmående länder. Om vi sedan jämför med Europas fattigaste land, Moldavien, visar det sig att människorna där bara är hälften så lyckliga som vi. Än en gång tycks rikedom leda till lycka och vice versa.
För säkerhets skull kan vid dock också pröva ett så kallat least likely-case, alltså ett land som är så olikt Sverige som möjligt. Ett som hör till världens fattigaste, som är krigs- och folkmordsdrabbat och därtill hårt sjukdomsdrabbat genom en aids-epidemi. Ett sådant land är Rwanda. Fast där visar det sig att hela 85 procent av invånarna är ganska eller mycket lyckliga. Den siffran ligger på samma nivå som det betydligt rikare Tyskland. Med andra ord kan vi faktiskt konstatera att pengar inte automatiskt leder till lycka.
Men vad är det då som gör det? Kanske det som kallas för socialt kapital, det vill säga nivån på mänsklig tillit och rättvisa i ett samhälle. Det kan i så fall till exempel mätas genom mängden korruption. Eller med andra ord: I ett orättvist samhälle litar människor inte på varandra, utan känner sig tvungna att muta sig fram till det som de tycker sig behöva, men inte kan få på annat vis.
Då visar det sig att Sverige och Nya Zeeland hör till toppländerna här också, liksom att Moldavien är ett mycket korrumperat land. I Rwanda är däremot läget faktiskt något bättre och i Tyskland ännu lite mer. Om modellen hade passat perfekt hade förstås Rwanda och Tyskland fått precis samma siffra den här gången också, men jag tror ändå att det finns tillräckligt tydliga tecken på att socialt kapital och lycka hänger nära samman med varandra.
Poängen här är att en god ekonomi är av godo, men att tillit är ännu viktigare för att människor ska trivas med varandra och känna att de har ett bra liv. Det tror jag att vi behöver påminna varandra om lite oftare.
(Tidigare ”publicerat” i högmässan i Uppsala domkyrka 20 februari 2011)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.