Socialdemokraterna har rekordlågt väljarstöd i den opinionsundersökning som publiceras i dagens Aftonbladet. Och partiledaren Håkan Juholt hamnar förstås än en gång i fokus, den här gången efter anklagelser om att ha ljugit om delar i det egna budgetförslaget. Men jag är övertygad om att grundproblemet är ett helt annat. Det parti, som grundades 1889 byggde nämligen på ett helt annat samhälle än det vi har idag, men är ändå delvis kvar i det.
Till statsvetenskapens klassiker hör Seymour Martin Lipset och Stein Rokkans teori från 1967 om de klyftor eller konflikter (cleavages) som skapade det sena 1800-talets och större delen av 1900-talets politiska partier. Det var arbete/kapital, centrum/periferi och religion/sekularism och där hade bland annat Socialdemokraterna sin givna roll. Men mot slutet av förra århundradet uppstod det som kallas ”ny politik” (new politics) med nya skärningspunkter som miljöfrågor och invandringspolitik, vilket innebar att vi i Sverige fick nya framgångsrika partier som Miljöpartiet och Sverigedemokraterna.
Samtidigt har Socialdemokraterna levt kvar i sin identitet som arbetarparti, trots att andelen som identifierar sig i den rollen idag har blivit allt färre. Göran Perssons herrgårdsköp var ett tidens tecken på detsamma. Och då hjälper det inte att Håkan Juholt bor i hyreslägenhet i ett ”vanligt” bostadsområde. Att Moderaterna idag kallar sig ”det nya arbetarpartiet” har en närmast ironisk touch över sig. Men det visar tydligt hur tomt begreppet arbetare är idag.
Därför behöver Socialdemokraterna återuppfinna sig själv om det ska överleva över huvud taget. Partiet behöver försöka hitta motivet till sin egen existens i dag, när allt färre av väljarna gör det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.