[Kulturkrönika i Budbäraren, mars]
Filmen Escape from Tomorrow väckte
en del uppmärksamhet när den visades vid independentfilmfestivalen i Sundance i
januari. Trots att det är en spelfilm är den nämligen inspelad i hemlighet i
Disney World i Orlando. I korthet handlar den om en man, som helt tappar
koncepten under ett besök i stadens olika Disneyparker med sin familj. Enligt
huvudrollsinnehavaren Roy Abramsohn är tanken att försöka utforska hur det är
att vara olycklig på en plats, som förväntas vara den lyckligaste i världen.
När jag och min familj
nyligen besökte Magic Kingdom, hjärtat i Disney World med Askungens slott i
centrum, var det dessbättre under lyckligare omständigheter. Men det är ändå en
plats, som väcker frågor också hos mig. I en av de långa köer, som tyvärr
kännetecknar parken, kom jag i samspråk med en man, som berättade att det här
är en plats som många amerikaner återkommer till år efter år. Den är till synes
något mer än ett tillfälligt nöje.
Magic Kingdom är byggt kring
Disneys många kända filmsagor, men det finns också en sorts metaberättelse, som
vi som besökare får del av. I en form av corporate storytelling dyker nämligen
Walt Disney själv upp med jämna mellanrum och vi får veta något om hans drömmar
och visioner med parken. Här och där sitter citat uppsatta, där det till
exempel berättas hur han ville få oss att känna oss förflyttade till en helt
annan, och förmodat, lyckligare värld.
På inträdesbiljetterna och
på muggar i de många serveringarna står också något, som skulle kunna vara ett
Disneycitat: låt minnena börja. Jag tänker då att förmågan att skapa goda
minnen måste vara en av de bästa tänkbara affärsidéerna. Det är ju i hög grad
på sådana minnen, som vi hänger upp våra liv. Det är dem vi återkommer till.
Det är genom dem, som vi försöker förstå och se mening. Det är dem, som vi
försöker balansera livets motgångar med.
Den
franska sociologen Danièle Hervieu-Leger talar därför också om religion som en
kedja av minnen. Religion kan skapa länkar genom tiden, inte bara för den
enskilda människan, utan genom att släkten följa släktens gång. De flesta av
oss, som är mer aktiva inom kyrkan, skulle kanske beskriva kyrkans uppdrag på
ett annat sätt. Men för människor i allmänhet är det nog där religionens
funktionella kärna ligger. Det är därför kyrkans riter fortsätter att leva,
trots att vi påstås leva i en sekulariserad tid. Kyrkan är bra på att skapa och
vidmakthålla minnen, på ett sätt, som ingen än så länge riktigt kan konkurrera
med.
Den
bosnisk-amerikanska sociologen Stjepan Meštrović talar dystert om att vi lever
i en postemotionell tid. Att inget egentligen är heligt längre och att vi
därför försöker skapa en mängd mekaniska känslor, som ska likna det heliga. Kanske
handlar Disney World just om det. Att vi serveras något, som liknar de stora
djupa känslorna och minnena, utan att egentligen vara det. Att det är en värld,
som till synes rymmer mycket glädje, men där sorg och livets svårigheter inte
får plats på samma gång, på det sätt som de kan göra det i kyrkans riter.
Filmen Escape from Tomorrow ställer viktiga frågor till oss där.