onsdag 24 april 2013

Hur äkta är känslorna på världens lyckligaste plats?


[Kulturkrönika i Budbäraren, mars]
Filmen Escape from Tomorrow väckte en del uppmärksamhet när den visades vid independentfilmfestivalen i Sundance i januari. Trots att det är en spelfilm är den nämligen inspelad i hemlighet i Disney World i Orlando. I korthet handlar den om en man, som helt tappar koncepten under ett besök i stadens olika Disneyparker med sin familj. Enligt huvudrollsinnehavaren Roy Abramsohn är tanken att försöka utforska hur det är att vara olycklig på en plats, som förväntas vara den lyckligaste i världen.

När jag och min familj nyligen besökte Magic Kingdom, hjärtat i Disney World med Askungens slott i centrum, var det dessbättre under lyckligare omständigheter. Men det är ändå en plats, som väcker frågor också hos mig. I en av de långa köer, som tyvärr kännetecknar parken, kom jag i samspråk med en man, som berättade att det här är en plats som många amerikaner återkommer till år efter år. Den är till synes något mer än ett tillfälligt nöje.

Magic Kingdom är byggt kring Disneys många kända filmsagor, men det finns också en sorts metaberättelse, som vi som besökare får del av. I en form av corporate storytelling dyker nämligen Walt Disney själv upp med jämna mellanrum och vi får veta något om hans drömmar och visioner med parken. Här och där sitter citat uppsatta, där det till exempel berättas hur han ville få oss att känna oss förflyttade till en helt annan, och förmodat, lyckligare värld.

På inträdesbiljetterna och på muggar i de många serveringarna står också något, som skulle kunna vara ett Disneycitat: låt minnena börja. Jag tänker då att förmågan att skapa goda minnen måste vara en av de bästa tänkbara affärsidéerna. Det är ju i hög grad på sådana minnen, som vi hänger upp våra liv. Det är dem vi återkommer till. Det är genom dem, som vi försöker förstå och se mening. Det är dem, som vi försöker balansera livets motgångar med.

Den franska sociologen Danièle Hervieu-Leger talar därför också om religion som en kedja av minnen. Religion kan skapa länkar genom tiden, inte bara för den enskilda människan, utan genom att släkten följa släktens gång. De flesta av oss, som är mer aktiva inom kyrkan, skulle kanske beskriva kyrkans uppdrag på ett annat sätt. Men för människor i allmänhet är det nog där religionens funktionella kärna ligger. Det är därför kyrkans riter fortsätter att leva, trots att vi påstås leva i en sekulariserad tid. Kyrkan är bra på att skapa och vidmakthålla minnen, på ett sätt, som ingen än så länge riktigt kan konkurrera med.

Den bosnisk-amerikanska sociologen Stjepan Meštrović talar dystert om att vi lever i en postemotionell tid. Att inget egentligen är heligt längre och att vi därför försöker skapa en mängd mekaniska känslor, som ska likna det heliga. Kanske handlar Disney World just om det. Att vi serveras något, som liknar de stora djupa känslorna och minnena, utan att egentligen vara det. Att det är en värld, som till synes rymmer mycket glädje, men där sorg och livets svårigheter inte får plats på samma gång, på det sätt som de kan göra det i kyrkans riter. Filmen Escape from Tomorrow ställer viktiga frågor till oss där.