Aftonbladet har gjort en enkätundersökning bland partiernas toppkandidater i valet till EU-parlamentet. Bland totalt 47 frågor ingår också ”är du religiös?”, vilket 36 procent av kandidaterna svarar ja på. Fördelat över partier är det vanligare att svara ja bland kandidater för högerpartier än för vänsterpartier. Kvinnor och män svarar däremot ja i ungefär lika hög grad.
Aftonbladet har gjort en enkät med de tio toppkandidaterna (i FI:s fall bara nio, eftersom det inte finns fler) i respektive svenskt parti i valet till EU-parlamentet och fått svar från 96 stycken, det vill säga nästan alla av dem. Jag har sedan manuellt gått igenom svaren på frågan ”är du religiös?” och redovisar det sammanlagda resultatet här.
När tidningen Dagen gjorde en enkät med kandidaterna i riksdagsvalet 2010 svarade omkring 45 procent att de såg sig som kristna. Tidningen redovisar dock inte hur hög svarsandel man fick då, vilket gör resultatet svårbedömt. I Aftonbladets nu aktuella enkät är det dock omkring 36 procent av toppkandidaterna till EU-parlamentet som svarar ja på den mer ospecificerade frågan ”är du religiös?”. Det framgår inte av undersökningen varför frågan anses vara relevant att ställa och vad man eventuellt kan utläsa av den i så fall. ”Religiös” är ett trubbigt ord, som många människor kan ha svårt att identifiera sig med. Det märks också i några av frisvaren, där exempelvis miljöpartisten Isabella Lövin skriver ”hur många kan svara ja eller nej på den frågan idag? Vad menas med att vara religiös?” Sverigedemokraten Kristina Winberg svarar visserligen nej på frågan, men tillägger sedan ”ser mig inte som religiös, men jag tror på att det finns en gud som jag ibland ber till.” Margaret Gärding i Feministiskt Initiativ svarar också nej på frågan, men tillägger att ”jag är andlig – och känner mig hemma i alla samfund och religioner”.
Vad resultatet verkligen betyder är alltså svårt att veta i praktiken. I gruppen, som svarar ja, finns såväl en uttalad agnostiker som sverigedemokraten Pavel Gamov, som dock också beskriver sig som ”kulturellt kristen”, och folkpartisten Cecilia Wikström, som är präst i Svenska kyrkan. Gruppen kan förstås också innehålla muslimer och andra trosbekännare, men det avslöjar inte riktigt frisvaren. Är 36 procent mycket eller litet? Jämfört med den grupp som är medlemmar i Svenska kyrkan eller något annat samfund i befolkningen i stort är resultatet lågt. Jämfört med gruppen, som deltar i gudstjänster och andra religiösa sammankomster en gång i månaden eller mer är resultatet högt. Möjligtvis kan det ge en tankeställare i ett land, där vi är vana vid bilden av att ”nästan ingen är ju religiös nu för tiden”.
Vad resultatet verkligen betyder är alltså svårt att veta i praktiken. I gruppen, som svarar ja, finns såväl en uttalad agnostiker som sverigedemokraten Pavel Gamov, som dock också beskriver sig som ”kulturellt kristen”, och folkpartisten Cecilia Wikström, som är präst i Svenska kyrkan. Gruppen kan förstås också innehålla muslimer och andra trosbekännare, men det avslöjar inte riktigt frisvaren. Är 36 procent mycket eller litet? Jämfört med den grupp som är medlemmar i Svenska kyrkan eller något annat samfund i befolkningen i stort är resultatet lågt. Jämfört med gruppen, som deltar i gudstjänster och andra religiösa sammankomster en gång i månaden eller mer är resultatet högt. Möjligtvis kan det ge en tankeställare i ett land, där vi är vana vid bilden av att ”nästan ingen är ju religiös nu för tiden”.
Om vi bryter ner resultatet på partinivå är det relativt tydligt att kandidater för partier till vänster på den traditionella höger/vänster-skalan är mindre benägna att svara ja på frågan om de är religiösa än kandidater för partier till höger. Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ har bara en eller två kandidater, som svarar ja på frågan. Kristdemokraterna har inte oväntat flest, även om en kandidat, Caroline Szyber, faktiskt svarar nej medan moderaterna och folkpartiet har näst flest kandidater som svarar ja. Sverigedemokraterna utmärker sig genom att ha tre kandidater, som svarar ja på frågan, men ytterligare tre som ger frisvar, som är möjliga att tolka som ett ja också. Fördelningen mellan kandidater från vänster och höger stämmer väl överens med den bild av den religiösa skiljelinjen som statsvetarna Seymour Lipset och Stein Rokkan målade upp 1967 och som jag själv också ser i min aktuella forskning kring nordiska politiska partier och religion.
Vad som till sist kan överraska något i resultatet är att kvinnor och män i undersökningen svarar ja i ungefär samma utsträckning. Den generella bilden är nämligen annars att kvinnor är mer benägna än män att svara positivt i frågor om religion och andlighet i denna typ av enkätundersökningar.
Förutom frågan ”är du religiös?” ingår också två andra frågor med koppling till religion: ”ska man få bära ansiktstäckande slöja på allmän plats?” och ”ska man få ha skolavslutningar i kyrkan?”. Den sistnämnda frågan är knappast aktuell i EU-parlamentet och det är väl inte heller så sannolikt att EU skulle utfärda något förbud mot slöjor över hela unionen, så syftet med de frågorna är också något oklart. Bland övriga frågor finns också ett par starkt etiskt präglade frågor: ”ska aktiv dödshjälp tillåtas? och ”ska surrogatmödraskap tillåtas?”. Jag har än så länge inte tagit mig tiden att jämföra resultaten i dessa, men konstaterar i alla fall att talet om ”religionens återkomst i politiken” åtminstone inte motsägs av frågorna i denna enkät sett till såväl frågeställningar som de svar som jag särskilt har analyserat här.
