 |
| Linda Woodhead. Foto: jonas lindberg |
Religion är ett paket, som bygger på ett antal
traditionella dogmer. Så är de flesta av oss vana vid att tänka kring religion
och framför allt få den presenterad för oss exempelvis genom skolundervisning.
Men verkligheten är en annan, om vi ser till vad majoriteten av de människor,
som räknar sig som troende faktiskt anser. Då är nyanserna mycket fler och
ståndpunkterna långt ifrån så konservativa och traditionella, som vi kan få
intrycket av.
Jag och omkring 160 andra
forskare har just deltagit i tre dagars konferens på hemmaplan i Uppsala under
temat The Impact of Religion, som en del av vårt forskningsprogram, med samma
namn. Jag skulle här särskilt vilja lyfta fram en viktig poäng, som togs upp av
Linda Woodhead, professor i religionssociologi i vid Lancaster University i
England.
Vid konferensens avslutande
föreläsning igår konstaterade hon att två tredjedelar av britterna räknar sig
som religiösa. En tredjedel säger sig tillhöra Anglikanska kyrkan, en tredjedel
uppger att de tillhör andra religioner eller kyrkor och den sista tredjedelen
säger sig alltså inte ha någon religion alls. Siffrorna är hämtade från en
nyligen genomförd enkätstudie, som Linda Woodhead har varit med och lett i
Storbritannien.
Det handlar alltså om en majoritet
av befolkningen, som har en religiös tillhörighet. Men det är inte en
majoritet, som är religiös på traditionellt vis. Det blir tydligt i
undersökningen i relation till frågor om ställningstaganden i moralfrågor och
hur de svarande bedömer styrkan i sin egen gudstro.
Linda Woodhead konstaterade
då att bara omkring åtta procent av de svarande kan sägas höra till ”den
moraliska minoriteten”. Den gruppen har en mer traditionell ståndpunkt i
förhållande till frågor om synen på exempelvis abort och dödshjälp. Gruppen
kännetecknas också av en starkt uttalad tro på Gud och på Bibelns (eller
motsvarande) auktoritet. De flesta andra har en betydligt mer liberal och
vagare uppfattning om dessa frågor.
Konsekvensen av detta är att
man starkt kan ifrågasätta den gängse bilden av vad religion är. Är det givet
att minoriteten av de troende ska definiera vad helheten är eller ”borde vara”?
Linda Woodhead pekade på att det är problematiskt inte minst i
skolundervisningen om religion, som alltså bara en liten del av eleverna kan
känna samhörighet med och där religion lärs ut som en form av paket, vilket det
i praktiken inte är för majoriteten av de tillhöriga. Ett annat problematiskt
område är det faktum att staten vänder sig till religiösa ledare, trots att de
(åtminstone i Storbritannien i det här fallet) är betydligt mer konservativa än
större delen av medlemmarna i det egna samfundet. Linda Woodhead menar att
ledarna därmed inte är några legitima auktoriteter i trosfrågor i praktiken.
Det går naturligtvis att ställa
en del frågor till de slutsatser, som Linda Woodhead drar. För att dra en
parallell till en stor fotbollsklubb finns det naturligtvis en kärna där, som har
en starkare tro på klubben och dess ideal än gruppen, som bara går på enstaka
matcher. Och den kärnan är ändå central i klubbens identitet och ska
förmodligen så vara. Samtidigt har Linda Woodhead onekligen en poäng i att ett
vidare och mer tillåtande religionsbegrepp trots allt skulle vara mer med
verkligheten överensstämmande.
