 |
| Sigrid Kahle 2008. Foto: jonas lindberg |
Behövs religion i dag? Det har diplomathustrun, journalisten
och författaren Sigrid Kahle funderat mycket över. Få kan lika mycket om
världens religioner som hon och hennes svar är ja. För samhörighetens skull, genom
historien och över gränserna.
Sigrid Kahle tar emot hemma
i sin lägenhet. Omkring oss trängs böcker och konstföremål, det stora flertalet
med anknytning till religion. För det är just kring religion och kulturmöten
som mycket av hennes liv har kommit att kretsa.
Nu arbetar hon som bäst med
andra delen av sin självbiografi, som inleddes med Jag valde mitt liv 2003. Och
det går inte en vecka utan att någon hör av sig och undrar när nästa bok
kommer.
Trots sina nyligen fyllda
80 år verkar hon inte vilja slå av på takten. Istället beklagar hon att hon
bara hinner skriva två pass om vardera fyra timmar om dagen på någon av sina
datorer och att hon dessutom ”blir avbruten av livet hela tiden”.
Vi kommer att prata om
religionens betydelse i dag och Sigrid beklagar att intresset för dess frågor
verkar vara så svagt.
– Egentligen är jag bara
intresserad av människor som verkligen söker. Men vi har det för bra för att
verkligen göra allvar av sökandet, när det enda problemet är att man inte har
fått löneförhöjning, säger hon.
Ingen av hennes
intellektuella vänner säger sig tro på Gud eller ha någon religion. När hon
talar med dem är det som om allting börjar med upplysningstiden på 1700-talet.
– Jag har en väldigt
stor värld och därför är det naturligt för mig att intressera mig för de stora
religionerna. Jag har sett in mot Europa från Mellanöstern och sett hur viktigt
Asien har varit för religionernas framväxt. Bibeln har också haft ett enormt
inflytande i vår kultur, konstaterar hon.
Ändå bemöts religion ofta
fientligt i dag och förknippas med extremism och något föråldrat. Den påstådda
konflikten mellan naturvetenskap och religion har hon dock inte mycket
förståelse för.
– Naturvetenskapen har
alltid varit en del av religionen. Islams tänkare har alltid haft ett naturligt
förhållande till naturvetenskapen och har befunnit sig oerhört långt före oss i
Europa. Det ryms inom religionernas gränser. Det har aldrig varit någon
motsatsställning för mig, säger hon.
Hon är inte heller förtjust
i den nya profanhumanismen.
– Jag gillar inte
Humanisterna och Sturmark. De har stulit beteckningen humanister. De ska kalla
sig ateister. Min far var en bred humanist, däremot. Är de religiösa inte
humanister? Vad är de då? frågar hon bestämt.
Pappan H S Nyberg var
orientalist och språkvetare och det var genom honom hennes eget stora intresse
för religion väcktes. Under 35 år utomlands tillsammans med maken och
diplomaten John och genom egen forskning har hon sedan fått en stor kunskap om
andra kulturer och religioner, inte minst islam.
– Betraktandet av
himlavalvet var ju det som uppväckte tanken på religion, att vi hör samman med
alltet. Jag skulle inte kunna leva utan känslan av att det finns något därute.
Att man är bunden till något stort. Jag känner också en stor samhörighet med
alla som har levat för mig och allt vad de har tänkt, säger Sigrid.
Det är också ett viktigt
argument för henne för att religion faktiskt behövs även i vår tid.
– Religionerna vet väldigt
mycket om människan, en samlad nedärvd vishet. Skulle man kunna hämta allting
ur sig själv? Nej, det tror jag inte, säger hon.
Sigrid ger en bild av en
klippa och en flod, som ett sätt att beskriva hur hon tycker att vi ska
förhålla oss till detta arv:
– Vi behöver både
traditionen och det som rinner vidare, rör sig och förändras. Vi behöver
tillämpa det som klippan lär oss på det som sker nu. Religionen behövs. Men
religionerna behöver förnyas inifrån. Ordet religio betyder samhörighet och vi
behöver insikten om att vi lever i ett större sammanhang. Den får vi kanske
inte på något annat sätt. Vi kan också behöva religionen som ett rättesnöre. Om
du bara har dig själv som domare kan du ju uppföra dig hur som helst, säger
hon.
Ändå är det just det som en
del människor anför som argument mot religion, att den ibland föder fiendskap
och våld, som om ändamålet helgar medlen.
– Mänskligheten har en
utmaning i att överbrygga gränserna. Det finns en kärna som är gemensam för
alla. Men vi behöver nytolka den i ljuset av hur världen ser ut i dag. Medmänsklighet
är till exempel något som är gemensamt för alla religioner, säger Sigrid.
Det betyder dock inte att
hon vill ha en gemensam religion. Snarare ska var och en gräva där hon eller
han står.
– Jag är absolut
fiende till synkretism. Det finns många som är ytligt toleranta, men vi tänker
egentligen inte alls lika på djupet. Däremot kan kärnan, filosofin, livets
mening vara väldigt lika, säger hon.
Därför finns det också hopp
om att människor av olika tro kan bidra till en bättre värld, trots sina olikheter.
– Om man tillhör en
religion har man ju en uppgift i världen. Man ska leva i nuet med sann insikt
om allting som händer och känna ansvar för världen nu, säger hon.
Text och bild: jonas lindberg
