Humanisterna är emot och håller därför inte ihop

I september skrev jag ett blogginlägg om hur Förbundet Humanisternas lokalavdelning i Uppsala ville locka med ”kaffe utan Gud”. Min poäng där och då var att det är mer hållbart i längden att försöka bygga ett konstruktivt alternativ, snarare än att klaga på det som är fel hos någon annan. 

Den tanken stärks när jag nu läser att Jessica Schedvin har hoppat av som ordförande för Unga Humanister och därtill har lämnat förbundet helt och hållet. Hon gör det efter att ha insett att det inte verkar gå att ”förespråka en mer positiv retorik för ett gäng religionshatare”. Därtill säger hon sig ha blivit utsatt för sexuella trakasserier och hot inom organisationen i två års tid, vilket också vittnar om ett destruktivt klimat.

Det sägs att bara kärleken kan segra till sist. Jag tror att det handlar om att det bara är det konstruktiva som bygger något. Allt annat bryter bara ner, tills det inte finns något annat kvar.