Den ryska presidenten Vladimir Putin vill förmodligen
annektera de grannländer, som tidigare har ingått i imperiet och han har
starkare stöd i Rysslands befolkning än någonsin förut, berättar en rysk
forskare. Vi samtalar också om den ortodoxa kyrkans relation till statsmakten
och homosexuellas situation i landet.
Hotet om en rysk invasion
har under lång tid hängt över Ukraina och under senare tid har Sveriges gränser
kränkts av ryskt militärflyg. Den ryska forskare, som jag talar med och som jag
medvetet låter vara anonym här, menar att president Putin har ambitionen om att
återupprätta det gamla rysk-sovjetiska imperiets gränser. Därför svarar forskaren
också ett bestämt nej på min fråga om Finland skulle kunna vara hotat också. I
förlängningen borde slutsatsen vara att Sverige därmed inte heller är hotat på
det sättet.
Men hur ska vi då förstå
kränkningarna av svenskt luftrum? Låt oss fundera över vad som händer om de
baltiska staterna åter blir invaderade av Ryssland. Kan Sverige stå vid sidan och
inte agera militärt i en sådan situation? Kanske ska vi uppfatta de ryska
flygningarna som varningar om att inte blanda oss i?
Den ryska forskaren berättar
vidare att den pågående ömsesidiga handelsbojkotten med Ryssland orsakar
missnöje bland de ryska oligarkerna, men att Putin samtidigt har starkare stöd
än någonsin förut i befolkningen, vilket gör att han ändå står stark. Framför
allt är det människor på landsbygden, som stöder honom, medan befolkningarna i
S:t Petersburg och Moskva har en mer liberal och ifrågasättande grundhållning.
Deras missnöje får dock inte särskilt mycket offentligt utrymme, eftersom
massmedierna är så hårt styrda av staten.
Vårt samtal handlar också om
den ortodoxa kyrkans ställning i landet med långt större frihet idag än under
sovjettiden. Putin uttrycker också sitt tydliga stöd för kyrkan genom att
regelbundet delta i gudstjänster, inte minst i anslutning till allmänna val, då
kyrkans stöd anses vara viktigt. Det betyder dock inte att kyrkan alltid är med
på tåget. Situationen i Ukraina har exempelvis väckt missnöje i den kyrkliga
ledningen, inte så mycket av principiella skäl, som att det försämrar
relationen kyrkor emellan. Kyrkan hanterar det genom att vara tyst, snarare än
att öppet protestera, vilket dock bör förstås som en protest, enligt forskaren
som jag talar med.
Vårt samtal handlar
slutligen något om homosexuellas situation i landet, efter att förbudet mot att
sprida ”homosexuell propaganda” infördes för drygt ett år sedan. Situationen
framstår förstås som mycket problematisk ur ett människorättsperspektiv.
Forskaren hävdar dock att ”hela den ryska kultureliten” är homosexuell och är
öppen med det, vilket trots allt kan uppfattas som en större öppenhet än vi får
intryck av, den svepande beskrivningen till trots.
Sammantaget menar forskaren
att situationen i Ryssland dock är mycket problematisk och oroande, med
konservativa och fascistoida tendenser med starkt folkligt stöd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.