”Vi bjuder på kaffe utan Gud”. Humanisterna i trotsåldern.

[Publicerad i förkortad form i UNT 12 sept]

I lördags kväll var jag ute och gick på stan tillsammans med min familj, eftersom det var Uppsalas årliga Kulturnatt. Överallt var det fullt av mer eller mindre kulturella aktiviteter. När vi så småningom kom till Gamla torget fick jag anstränga mig för att inte skratta till. Där stod nämligen tre Humanister med armarna i kors och såg sura ut. På deras tält hängde en skylt med texten ”Vi bjuder på kaffe utan Gud”.

Nej, jag menar verkligen inte att man ska skratta åt någon annans livsåskådning, men det var situationen som sådan som var så komisk. Mittemot hade nämligen Korskyrkan ställt upp sitt tält, med gott om folk, uppenbarligen igång med personliga samtal och glada skratt. Det var dem de tre Humanisterna stod och såg surt på.

Förbundet Humanisterna bygger sin existens på att vara emot och det blir man sällan särskilt glad av. Skylten ”Vi bjuder på kaffe utan Gud” signalerar dessutom bara trotsålder. Ungefär som ”vi kan minsann också bjuda på kaffe, inte för att vi vill, men för att vi kan”.

Nu kan det i ärlighetens namn se precis likadant ut i en del kristna sammanhang, där man på motsvarande sätt bygger sin existens på att vara emot något annat. Med det menar jag inte att man inte kan och får vara kritisk, men i längden mår man förmodligen i så fall bättre av att i första hand försöka bygga ett konstruktivt alternativ, snarare än att klaga på det som är fel hos någon annan. Det finns det som tur är gott om kyrkor som gör sedan länge, vilket brukar kallas att producera socialt kapital, i en del samhällsvetenskapliga sammanhang.

Det ska bli intressant att se på vilket sätt Humanisterna tänker komma vidare framöver och bli konstruktiva, istället för bara reaktiva. ”Vi bjuder på kaffe med slumpen” kanske kan vara ett förslag till nästa års Kulturnatt – om det inte låter lite för riskabelt? ;-)