Analys av kyrkovalet del 2: Hur gick det i valet och varför gick det så?

Taggen #kyrkovalet trendade på mikrobloggen Twitter under själva valdagen i söndags. Kändisar som komikern Magnus Betnér och artisten Robyn uppmanade också kyrkans medlemmar att gå och rösta. Ett par dagar innan hade de traditionella massmedierna börjat förmedla nyhetstexter och reportage om kyrkovalet till tittare, lyssnare och läsare. Och kanske är det rimligt mycket uppmärksamhet för ett val inom vad som å ena sidan är en enskild medlemsorganisation, men å andra sidan också en organisation som är större än alla andra och som har en särställning historiskt sett.

Men vad handlade frågorna om? Ja, det som väckte hetast engagemang var Sverigedemokraternas deltagande i valet. På ett djupare plan berör det förstås kärnvärden som människosyn i både samhället och kyrkan och är därför något, som många känner sig berörda av. Men för den, som engagerar sig som förtroendevald i kyrkan, kan det också betyda att alla de stora viktiga frågorna om struktur och organisation hamnade i skymundan. Det som man i praktiken måste arbeta med är det till synes färre som orkar eller vill fundera över.

Vad säger oss då valresultatet om allt detta? Ja, Socialdemokraterna, som kanske tydligast profilerade sig mot Sverigedemokraterna i sin valkampanj, gick framåt med ungefär en procent. Men Sverigedemokraterna ökade också, från knappt tre till närmare sex procent. Och kanske gynnade debatten båda grupperna i praktiken, trots att det förmodligen inte var avsikten, eftersom konflikt väcker intresse. Men om vi ser till resultatet i övrigt blir bilden en annan. Då visar det sig nämligen att alla grupper till vänster på den traditionella politiska skalan gick framåt i valet och att de traditionella högerpartierna gick bakåt, precis i enlighet med de allmänpolitiska opinionsundersökningar som görs. I praktiken har vi därmed kanske inte fått veta något alls om synen på kyrkan, utan snarare fått en spegling av tendenserna i den allmänna politiska opinionen.

När Svenska kyrkan gjorde en omfattande fallstudie i Enköping (publicerad 2008) visade det sig att det viktigaste motivet bland de röstande är att värna om demokratin, medan en mindre del tycker att de kyrkliga sakfrågorna är viktiga. Om vi än en gång återvänder till resultatet i kyrkovalet kan vi se det återspeglas även där. Bland de nomineringsgrupper (”partier”), som deltar, är det tre som hör ihop med ett politiskt parti: Centern, Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna. Därtill finns det fem grupper, som till sin grundsyn hör ihop med övriga riksdagspartier. Tillsammans fick dessa åtta grupper ungefär 75 procent av alla röster i valet och det verkar inte orimligt att de röstande som främst motiveras av att värna demokratin i första hand väljer samma parti, som de skulle ha gjort i ett riksdagsval. Den sista fjärdedelen består däremot av partipolitiskt obundna grupper och en möjlig tolkning är att majoriteten av de som röstar på sådana grupper tycker att det är de kyrkliga sakfrågorna som är viktigare än demokratimotivet. Dessa grupper växte tillsammans något i senaste valet från omkring 22 till cirka 25 procent. 

Resultatet i kyrkovalet kan sammanfattningsvis alltså tolkas dels som en spegling av den allmänpolitiska opinionen och dels som olika motiv för att rösta över huvud taget.

Imorgon kommer del 3 av min kyrkovalsanalys.