I två bloggposter har jag nu
försökt analysera resultatet av söndagens kyrkoval – dels hur vi kan
förstå siffrorna kring valdeltagandet och dels hur vi kan förstå resultatet av
valet som helhet. I ett tredje steg ska jag nu presentera ett par slutsatser,
som vi kan dra om vi ser på resultatet mer i detalj.
I mitt exempel här har jag
valt att se på valresultatet för Stockholms stift, som är en del av Svenska
kyrkan på regionnivå och geografiskt sett ungefär motsvarar Storstockholm. Där
ser tendenserna ut ungefär som i resten av Svenska kyrkan (se min förra
bloggpost), med den skillnaden att här är Borgerligt alternativ (tidigare
Moderaterna) nästan jämnstora med Socialdemokraterna.
Det intressanta hittar vi
här snarare om vi går ner på den lokala nivån i stiftet, där det väljs
representanter till kyrkofullmäktige. Där är det exempelvis tydligt att
valdeltagandet kan skifta ganska mycket i förhållande till snittet på 13,3 procent.
Som lägst är det i Österhaninge med 8,6 procent och som högst i Stockholms
domkyrkoförsamling med 21,2 procent. Det kan det förstås finnas en mängd
orsaker till, men i den sistnämnda församlingen spelar det säkert roll att
antalet som faktiskt bor i centrala Stockholm är så litet, vilket gör att få
individer kan betyda mycket för procentandelen. I de flesta församlingar har
valdeltagandet ökat och mest av allt i Skarpnäck, där en konflikt kring en av
församlingens kyrkor kan ha bidragit till det ökade engagemanget.
En faktor, som generellt
sett anses kunna stimulera konflikt och därmed intresse och valdeltagande, är
hur många partier eller grupper som deltar i valet. Det finns till exempel två
församlingar, som bara har samlingslistor och därmed inget alternativ för
väljarna. I den ena, Ljusterö Kulla, låg valdeltagandet visserligen på låga
10,8 procent, men i den andra, Dalarö-Ornö-Utö, istället på 14,4 procent, det
vill säga över snittet. Sett till samtliga 56 församlingar finns inget samband
alls mellan antalet grupper i valet och andelen röstande.
En annan fråga är hur mycket
närvaron av nomineringsgrupper med koppling till riksdagspartierna påverkar. I
min förra bloggpost konstaterade jag att det viktigaste motivet bland dem som
röstar i kyrkovalet är att värna demokratin snarare än att intressera sig för
de kyrkliga sakfrågorna. Mitt antagande utifrån valresultatet var då att sådana
väljare i högre grad söker sig till grupper, med kopplingar till
riksdagspartierna. Men vad händer i så fall med valdeltagandet i en församling
där det bara finns partipolitiskt obundna grupper? I Stockholms stift finns det
nio sådana exempel och i fem av dessa församlingar ligger valdeltagandet under
snittet och i övriga fyra ligger det över. Nomineringsgrupper, som menar att
kyrkan borde befrias från partipolitik, tycks utifrån detta begränsade exempel
alltså kunna stödja sig på att en sådan förändring åtminstone inte verkar
inverka negativt på valdeltagandet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.